En av Latinamerikas mest korrupta politiker på besök i USA: Dominikanska Republikens
f d president Fernández

Den ena skandalen efter den andra

En av de mera ökända skandalerna som tog plats under Fernándes presidentskap var förskingringen av medel som - utan kongressens medgivande - avdelats för ett projekt kallat PEME och som syftade till att ge stöd till fattiga familjer genom att erbjuda anställningar av olika slag. Undersökningar av Mejías riksåklagare visade att stora delar av dessa pengar hamnat i händerna på tjänstemän i Fernándes parti PLD, eller i händerna på hans nära vänner genom att de fick möjlighet att disponera över pengarna utan någon som helst kontroll vilket ledde till att stora summor överfördes till lojala partiaktivister i PLD.

Under dominikansk lag är det förbjudet att på detta sätt överföra pengar till kontot som inte står under kontroll av landets finansdepartement. Ytterligare undersökningar av riksåklagaren, som senare stoppades av Mejía, visade att en majoritet av dem som upptagits i en lista över mottagare av pengar från PEME aldrig sett till en centavo av pengarna. Deras namn och adresser användes emellertid av korrupta tjänstemän och deras vänner för att förskingra programmets tillgångar.

En annan större skandalunder Fernándes administration rörde ett flertal statsfinansierade byggprojekt. Inte nog med att dessa projekt ofta gavs till företag som ägdes av vänner till Fernández, man såg också till att räkningarna saltades ordentligt för att på så sätt berika dessa vänner till presidenten med medel ur statskassan. Bland de projekt som på detta sätt utfördes till kraftigt överdrivna priser återfinns tunnlar i Santo Domingo och Santiago, landsvägar och ett mödravårdssjukhus.

Korruption i samband med privatiseringar

Vas som kanske var det värsta bedrägeriet som begicks under Fernández era var privatiseringen av det statsägda Dominikanska elekricitetsbolaget, CDE. Detta bedrägeri kan jämföras med den massiva stölden av tillgångar från Enron i USA. Innan försälningen av elbolaget gjordes tre oberoende utvärderingar av företagets värde. En utförd av det USA-baserade Price Waterhouse värderade företaget till 1,6 miljarder dollar.

En annan utvärdering värderade bolaget till 2,5 miljarder dollar. En sista utvärdering utförd av ett dotterbolag till Arthur Andersen som föga förvånande (med tanke på moderbolagets rykte i USA) värderade elbolaget till 530 miljoner dollar i uppenbart konspiratoriska avsikter. Fernández, självklart, auktoriserade försäljningen av bolaget till detta uppenbart orimligt låga pris - trots att CDE:s direktör Radhamés Segura hävdade offentligt att det var emot nationella intressen att sälja det till detta pris.

Resultatet av denna affär blev jämförbart med Californiens erfarenhet av en energikris med felaktig och usel service och högre priser för konsumenterna - det senare visade sig senare vara resultatet av rena bedrägerier.

Det står nu klart att Fernández bestämde sig för ett så lågt pris därför att han själv och hans vänner stod på båda sidor om överenskommelsen, som såväl säljare som köpare. Ett artificiellt lågt pris innebar dåliga nyheter för det dominikanska folket men var extremt fördelaktigt för köparna.

Trots att privatiseringar påstås syfta till att höja effektiviteten och minska statliga subventioner genom budgeten, så betalar den dominikanska staten fortfarande stora summor för att hålla elpriserna på en rimlig nivå. Man sålde bara ut de lönsamma delarna av företaget och behöll de olönsamma. Vidare finns det klausuler i avtalen med de privata företagen - där Fernández vänner har starka intressen och positioner - som gör staten skyldig att subventioenera och ersätta allehanda kostnadsökningar, t ex genom att oljepriserna stiger. Och om oljepriserna sjunker, så minskar inte subventionerna - vilket leder till än högre vinster för de privata företagen. På så sätt kan regeringstjänstemän - med all säkerhet även Fernándes själv - fortsätta att berika sig långt efter att de förlorat sina ledande tjänster i staten. Odch med all säkerhet kommer de att använda en hel del av dessa pengar till påkostade framtida valkampanjer. De kandidater som sedan väljs in i parlamentet kommer sedan självklart att ge det privata elbolaget än mer inflytande. Helt kalrt kunde Enron halärt sig en hel del av det här gänget.

Och detta är inte allt...

Ytterligare kontroversiella aspekter av Fernández politik rör andra nyliberala reformer som han tog initiativ till, bl a ytterligare privatiseringar. Uppenbarligen inte nöjd med de hundratals miljoner som han svindlat sig till genom bedrägeriet med elbolaget sökte han komma på fler lönsamma affärer.

På ett sätt som påminner om hur Nicaraguas president Somoza stal miljontals dollar som skulle ha använts till offren för en fruktansvärd jordbävning som drabbade Nicaragua på 1970-talet och som kom landet till del från internationella hjälporganisationer gick Fernández till väga när det gäller orkanen George som gick lös över Dominikanska republiken 1998. Kort efteråt försvann miljontals dollar som landet fått i bistånd av andra länder och man såg till att hjälpen gick huvudsakligen till medlemmar av Fernández eget parti, PLD. Endast dessa relativt få hade tillgång till hjälpen som levererades i hemlighet på nätterna av partiemedlemmar.

Fernández hoppades att detta agerande skulle fungera som en sporre för hans anhängare i det anstundande valet men det blev tvärtom. De över tre fjärdedelar av befolkningen som blev utan hjälp kom att vända sig emot Fernández och såg till att han besegrades i valen år 2000.

En studie utförd av Transparency International gav för år 2000 Dominikanska Republiken ett värde för korruption på 3,1 där 10 är högsta möjliga och konstaterade att Fernández administration varit en av de mest korrupta i Latinamerika. Det är därför inte förvånande att folket gav Mejía sitt stöd i valet. Denne lovade bl a att bekämpa korruptionen och att, om nödvändigt, upphäva en del av Fernández nyliberala reformer. Men på dessa områden återstår alltjämt mycket för regeringen att uträtta. Samtidigt hotas president Mejías popularitet av kraftigt höjda elpriser som de smutsiga affärerna under föregångaren Fernández orsakat. Till det kommer den usla servicen med återkommande elavbrott - ofta på över tio timmar.