Franska trupper och FN-styrkor försökte arrestera borgmästare Jean Charles Moise

Z-net och hatiaction.com rapporterar den 18 juni om ett brutalt försök från ockupationsstyrkorna i Haiti att arrestera den populäre, folkvalde borgmästaren i Milo i norra delen av landet.

En stor armékonvoj anlände klockan fyra på morgonen till borgmästarens hem. Flertalet soldater var franska men det ingick också en del "blå hjälmar", dvs FN-soldater. När soldaterna inte lyckades hitta Jean Charles Moise arresterade de istället hans fru, som dock senare frigavs.

Arresteringen av borgmästarens fru är ett brott mot haitisk lag som stipulerar att arresteringar inte får utföras mellan klockan sex på kvällen och klockan sex på morgonen. Arresteringar kan heller inte utförsas utan en formell häktningsorder. Båda dessa regler har systematiskt åsidosatts av ockupationsstyrkorna i Haiti - och självklart även av de dödsskvadroner och före detta haitiska militärer som man samarbetar med.

Borgmästare Moise var den yngste person som någonsin valts till borgmästare i Haiti, han var bara 28 år när han valdes. På hans initiativ fick de fattiga tillgång till en radiostation som når 500 000 personer. Han tog också initiativ till bildande av bondekooperativ, något som det finns stort behov av i Haiti där de flesta bönderna har otroligt små jordlotter som det är svårt att bruka rationellt.

Att borgmästare Moise inte skulle finnas på plats kunde Frankrike och FN ha fått reda på genom att läsa Z-nets Haiti-sida på internet. Där publiceras ett längre meddelande från borgmästare Moise som han lyckades föra ut ur landet med hjälp av mobiltelefon.

Moise berättar att han liksom hundratals andra demokratiaktivister befinner sig på flykt i bergen. Han rapporterar om hur militären från Duvalierdiktaturens och de efterföljande militärdiktaturernas dagar är tillbaka i Cap Haitian och andra delar av landet. I Cap Haitian mördades under mars månad ca 50 personer per dag av de nya makthavarna. Många spärrades också in i kontainrar eftersom de USA-stödda rebellerna låtit bränna ned fängelserna efter att först ha frigett alla fångar. Militären beordrade ett utegångsförbud från och med klockan fyra på eftermiddagen, men eftersom många bönder inte hade någon radio blev de ihjälskjutna när de visade sig ute senare under kvällen. Katolska präster har blivit slagna och fått sina bilar förstörda.

Borgmästare Moise frågar sig varför allt detta händer? Var det för att vi tidigare bara hade tillgång till 10 statliga högstadie- och gymnasieskolor och nu är uppe i 150 sedan demokratin infördes? Är det för att USA blockerade allt bistånd till Haiti i hopp om att folk skulle resa sig mot Aristide, men att de ändå inte gjorde det? Är det för att armén som förtryckte folket avskaffades av Aristide som de nu är tillbaka med värre vapen än någonsin (bland annat helikoptrar som de använder för att jaga demokratiaktivister med)? Han framhåller vidare:"Pressen har rapporterat om plundringarna i Port-au-Prince under upproret men inte om polisstationerna som bränns och förstörs här i norr. De rapporterar inte om antalet skolor som har förstörts. De berättar inte om hur flygplatsen i Cap Haitian som Aristide lätt bygga har brännts ned." På Haitiaction.com kan vi också läsa om att nya uppgifter har framkommit om mordet på den amerikanske medborgaren Cassey Auguste. Denne mördades sannolikt av Gonaïves Motståndsfront (ledd av Guy Philippe) som en hämndaktion för att lokalbefolkningen med vapen i hand försökt hindra de USA-stödda rebellerna att plundra ett jordbrukscentrum med traktorer och bilar och därvid dödade två av rebellerna. Innan mordet på Cassey Auguste och en kamrat till honom kom mördarna i bilar och basunerade ut att de skulle komma nästa dag för att mörda. Dagen därpå uppmanade de alla att hålla sig lugna: "Vi vet vilka vi är ute efter." Sedan åkte de med sina bilar till den restaurang som Cassey Augustes mor innehar. De släpade ut Cassey Auguste och hans kompis ur restaurangen. En av rebellerna, Luc Fabien, steg ut ur en av bilarna och sköt kallblodigt ihjäl Cassey Auguste och dennes kamrat. Man sköljde bort blodet efter sig och körde bort med de båda liken.

Man kan fråga sig om det bör ingå i FN:s uppgifter att krossa demokratiska rörelser i tredje världen. Det som vi ser idag är ju ingenting annat än en direkt återgång till de förhållanden som rådde innan demokratins genombrott omkring 1990. Den nya USA-installerade premiärministern har till och med underlåtit att ta med medlemmar av oppositionen mot Aristide i regeringen. I stället återfinner man ljusskygga individer från just 80-talets diktaturer, bland annat den före detta militären Hérard Abraham som nu är inrikesminister och som förördar ett återinförande av armén. Justitieministern Bernard Gousse är ytterligare ett exempel, han innehade samma post under en militärjunta på 80-talet. FN:s generalsekreterare har under årens lopp gjort hatiska uttalanden mot Fanmi Lavalas och Aristide och verkar vara lierade med de mörka krafter som nu har återtagit kontrollen över landet.

Vad gäller Frankrike och USA så framstår de ekonomiska motiven till en återgång till Status Quo i Haiti som allt tydligare. USA satsade på Haiti som en mycket lösnam reserv av nästan gratis arbetskraft. USA-företag uppmanades med skattelättnader att flytta enkel tillverkning inom elektronik- leksaks- och textilbranscherna till Haiti (genom haitiska underleverantörer). Under ledning av USA-medborgaren Andre Apaid som också var den mest framträdande individen i oppositionen mot Aristide bildades till och med ett råd av amerikanska och haitiska affärsmän på initiativ av ett amerikansk låneinstitut. Detta råd protesterade våldsamt mot att Aristide lät mer än fördubbla minimilönen i Haiti som tidigare låg på ca 6 kronor per dag utan förmånder. Arpaid som själv äger flera sweatshops och är verksam inom elektronikbranschen förlorade stora summor på denna åtgärd och samma sak gäller självklart de amerikanska företagen som gjort gigantiska vinster i Haiti.

Aristide hade inget emot etablerandet av sweatshops i Haiti - tvärtom tog han initiativ till byggandet av ekonomiska frizoner av samma slag som finns på många andra håll i Karibien (bland annat i Centralamerika och på Kuba). Men han ansåg att Haitis ekonomiska politik skulle bestämmas av den haitiska regeringen och inte av utlänningar eller affärsmän som var lierade med dessa och att en större del av Haitis resurser skulle gå till åtgärder som gynnade de fattiga, inte minst inom utbildning och hälsovård. Därför var det nödvändigt för USA att göra sig av med honom. Frankrike verkar framför allt ha retat sig på att Aristide fortsatte att propagera för att Frankrike skulle betala skadestånd för de drakoniska ersättningar man tvingade Haiti att betala för plantager och andra egendomar som exproprierades från kolonisatörerna efter att landet blivit självständigt efter ett slavuppror. Dessa ersättningar resulterade bland annat i att Haiti tvingades stänga alla statliga skolor. Därmed blev Haiti det första landet i världen som tvingades genomföra ett strukturomvandlingsprogram.

BJÖRN BLOMBERG