Restavek på dödslista

Free Web Hosting Provider - Web Hosting - E-commerce - High Speed Internet - Free Web Page

Vittnesmål från en Restavek-flicka på flykt undan Haitis dödsskvadroner

En av Haitis 400.000 restaveks (oavlönade tjänare) gömmer sig nu i norra Haiti efter att dödsskvadroner hotat henne till livet efter att de plundrat hennes skola och där funnit ett fotografi där hon ger blommor till president Aristide. Här hennes vittnesmål (Lynn Duff har valt att skydda hennes identitet):

"Det är Aristides ord som befriat mej och det har hans ord som nu orsakat min dödsdom.

Min mor dog när jag var ett barn och min far skickade mig att leva med en familj i Cap Haitian. Jag var fyra år gammal. Varje dag gick jag upp och skurade golvet. Jag bar vatten på mitt huvud. Jag gick till marknaden och köpte mat och kol. Jag lagade maten och tvättade kläderna. Jag arbetade hela dagen och det gjorde ont i ryggen. Jag kände det som att jag inte var en människa, bara en zombie som vandrade runt sovande. Jag tilläts inte äta vid matbordet eller sova i en säng; i stället åt jag vad som helst som fanns kvar efter de andra och jag sov under bordet tillsammans med hundarna. Jag var ännu inte vid liv. Jag hade inte fötts. President Aristide talade om restaveks på radion och han sa att alla restaveks är människor. Jag visste inte vem han var så det fick mig att skratta och tycka att han var en tok som kunde tycka att jag var en människa och säga att restaveks är framtiden för Haiti. En kvinna som undervisade vid skolan för restaveks blev vän med familjen som jag levde med och de gick med på att skicka mig till skolan på kvällarna. Jag lärde mig att läsa och skriva bokstäverna. Jag lärde mig att räkna, att lägga till och dra ifrån. Jag lärde mig att sy och att läsa av klockan. Jag gjorde många vackra saker. Bilden av mig tillsammans med president Aristide togs när han besökte skolan och den sattes upp framför expeditionen. Männen kom med gevär, tog bilden och sa att de skulle döda mig.

Jag vet du att jag är en död människa. Jag är en död människa som stiger upp på morgonen. En död människa som äter ris. En död människa som hör nyheterna på radion. Ska jag bry mig om att gå upp på morgonen? Ska jag bry mig om att ta på mig kläderna eller öppna min Bibel? Det är bara en tidsfråga när min fysiska död kommer för min kropp är redan märkt för döden.

Jag har ännu inte börjat leva och att jag vet att jag komemr att dö och idag gråter jag inte längre. Jag har mod. Jag vet sanningen. Jag gråter inte längre. Sanningen är att jag kommer att dö, men de kan inte döda verenda människa i landet. I framtiden måste dödandet upphöra och jag talar med dig nu så att innan mitt liv är slut så vet du att det var en flicka i Cap Haitian som levde och som en gång gav blommor åt president Aristide och som nu är borta. Det är allt jag önskar, att bli ihåpgkommen. Att bli iågkommen är att vara mänsklig. Det är vad det innebär att bli respekterad och att uppleva själsfrid."